I detta skede bestäms viktiga saker som får bärighet på hela byggprojektet. Det är här vi sätter kompassriktningen. Vi låter därför aldrig frågor hänga i luften eller bli obesvarade. Ställs de i början av ett projekt finns alla möjligheter att korrigera och förbättra. Senare i processen riskerar de att bli energidränerande kostnadsok.

Brukaren eller användarna måste tidigt i byggprocessen få en röst. Många förskolor senare vet vi till exempel ganska väl hur mycket yta en 5-åring behöver för att kränga av sig bävernylonoverallen. Eller hur mycket varmare ett välkomnande blir om receptionen vinklas mer mot entrédörren.

Vi följer upp varje besiktningsprotokoll och mäter nedslag ackumulerat över tid för att dels se att kurvan fortsätter peka nedåt. Och dels kunna dra slutsatser för olika åtgärder och utbildningar. Men det finns också en ”visuell nivå” som kanske inte dyker upp i besiktningsprotokollet. Den som kan tillskrivas yrkesstoltheten hos varje snickare. Att inte lämna något åt slumpen och känna tillfredställelse över den perfekta geringen, finsnickeriet på trappräckets avslutning, tillfredsställelsen som bara uppkommer om man använder profilmall eller slår ner spikhuvuden med dorn. Att städa en arbetsplats hos en privatperson efter avslutat projekt, täcka golv med mjölkpapp, komma i tid och hålla vad man lovar. Självklarheter kan tyckas men oerhört viktigt och faktiskt också en konkurrensfördel har vi märkt.

Ett byggprojekt är en process. Det bygger lika mycket på detaljerade planer och ordning och reda som på respekt, ödmjukhet och flexibilitet. Det är lika viktigt att veta vad man ska göra som att veta vad man inte ska göra. Och det senare blir man bara varse om man har ackumulerat upp gedigen erfarenhet och har sina misstag bakom sig.